Glas kan beskrivas som ett hårt, genomskinligt ämne som är tåligt mot kemikalier och värme (men inte mot temperaturchocker) och som är flytande när det är varmt. Dessa egenskaper gör att det kan användas och formas på en mängd olika sätt. Egenskaperna styrs av vilka råvaror som ingår och proportionerna mellan dessa.

Ett vanligt, enkelt glas, som t ex sodaglas, är en blandning av råvarorna sand, soda och kalk. Det finns dock en mängd andra kombinationer som kan användas för att göra glas. Ofta tillsätts små mängder av andra ämnen t ex för att sänka smälttemperaturen, ändra färgen eller få bort bubblor ur glassmältan. Råvarublandningen kallas för mäng och om den är rullad till små ”kulor” kallas blandningen pellet.

För att smälta råvaror för glasblåsning behöver temperaturen vara ca 1400 oC. Sedan sänks temperaturen till arbetstemperaturen som är ca 1100 oC. Då har glaset fått ungefär samma konsistens som rumstempererad sirap. Ju kallare glassmältan är desto mer trögflytande är den. Man säger att den får högre viskositet. Olika tekniker och glastyper har olika arbetstemperaturer.

Om man vill färga glas kan man till exempel tillsätta vissa metalloxider i råvarublandingen. En del färgande ämnen är enkla att använda som t ex koboltoxid som används för att få koboltblått medan de flesta röda och gula färger är svåra. Förutom färgtillsatsen påverkar även sammansättningen på basglaset, smältförhållanden och atmosfären i ugnen vilken färg det blir.

Om man inte blandar sin färg själv finns glasstavar med koncentrerad färg, färgskärv eller färgglaspulver att köpa. Kombineras olika glas och färger gäller det att kontrollera att glasen utvidgar sig och drar ihop sig lika mycket då de smälts annars kan det färdiga glaset spricka.