Min tanke är att utmana glaset som material och visa att det inte är så skört som man kan tro. Jag utgår alltid från flytande varmt glas, då hyr jag en glashytta och munblåser glasdelar, formar dem för hand, en och en med tidningspapper och med olika glasverktyg.
Till en skulptur behövs åtta delar, jag blåser många för att försäkra mig om att det finns tillräckligt när själva byggandet börjar. Lång väg dit, glasdelarna måste slipas, jag mäter, sågar och filar i metall, för hand. Med gummiskyddade muttrar bygger jag ihop alla delar. Det tar tid och kan vara frustrerande men det är också en kul process. Det blir unika individuella djur. Hundar, hästar, kaniner. Tänker kontraster. Metall-glas, mjuk-hård, ihålig-solid, balans-obalans, transparent-opak, ljus-skugga. Jag gör också festliga glassmycken.
Min glaskonst har fört mig till många platser i världen, till Syrakusa på Sicilien i samband med Santa Lucia firande, till Australien och blivit inbjuden till Japan två gånger för att nämna några.
